The Black Dyke Band
I helgen var jag på Masterclass i Bournemouth med Black Dyke, ett av världens bästa brassband. Dagen började med MassedBand-övning och sen hade vi på solokornett en timme med Richard Marshall som spelar principal solo cornet. Han berättade bland annat att han faktiskt inte kan cirkulärandas och att han dagen före varje konsert spelar igenom sina solon iklädd konsertkläderna, detta för att öva i samma känsla som man senare spelar i. Black Dyke repar två gånger i veckan förrutom inför tävlingar då man repar varje kväll. Fast då behöver man ändå öva enskilt enligt Richard eftersom repen med bandet inte är tillräckligt intensiva.
Jag snackade en hel del med Paul som spelar sopran, d.v.s. Esskornett. Han var fjärde man på solokornett när deras förre sopran slutade och Richard sa till dirigenten att Paul kan spela högt så han provade på och blev kvar på sopranen. Jag frågade hur han hade utvecklat sitt höjdregister men han svarade bara att han alltid hade haft lätt för det: "Some people can and some people can't". Under minikonserten på slutet av dagen spelade Back Dyke några egna låtar. Jag satt precis bakom Paul, han var sanslös, nog sagt.
Cola shootout!
När jag var i Sverige i veckan så märke jag att Colan var mycket godare hemma än i England. Men var den verkligen det eller spelar miljön i vilken man dricker den roll för smaken? Denna klassiska fråga har gäckat generationer törstiga svenskar och britter så nu var det verkligen dags att få svar på frågan. Sagt och gjort, jag importerade en burk från ICA till England. Egentligen packade jag ner två burkar, en i resväskan inslagen i trippla plaståsar och en i handbagaget men den hittade såklart tullsnoken vid rötgenapparaten. Nåväl, en burk räcker.
Så ikväll hällde jag upp två glas, ett med engelsk och ett med svensk cola, identiferade med papperslappar fasttejpade under glasen. Så till frågan hur man gör ett blindtest på sig själv? Jag har kanske inte så bra minne men nog kommer jag ihåg vilket glas som är vilket! Jacob på jobbet klurade ut att man ju kunde använda en micro med roterande talrik för att anonymisera glasen. Så in med glasen i micron på lägsta effekt i typ 20 sekunder, voila!
Så till själva avsmakandet. Det var inte så stor skillnad mellan dem måste erkännas, men den ena med lite rundare smak tyckte jag var bättre. Efter ett antal avsmakningsomgångar med vattendrickande emellan hade jag min favorit klar. Det visade sig bli en solklar seger för Sverige!
Tja, det var min tisdag, vad gjorde du själv ikväll?
Jobbvecka i Sverige
Nu har jag varit i Sverige i snart en vecka. Det var bestämt att jag skulle jobba här uppe i norr under några enskilda veckor under min tid i Southampton. Det har minst sagt varit fullt upp under några dar:
- Fredag, landade på Arlanda, träffa mor och far, sen natthockey hos Siken
- Lördag, 30årsfest på gränden med Karaoke och trevligt sällskap i soffan
- Söndag, heldag med Clara: lunch, fika hos Karin och Passion
- Måndag, middag hos Börje och Sara (spenat, hmmm)
- Tisdag, rep med Clara och fika med Karin (igen!)
- Onsdag började hos Sofia och slutade med fotboll på TV hos Joel
- Torsdag, träffade kören på BK, till puben med grabbarna efterråt
- Fredag, ut med nyanställda kollegor, Vampire lounge följt av Rival
- Lördag, promenad med Siken och schlagerfinal hos Frida, blev iggad
På söndag åker jag hem.
Måste bara dra en story innan jag drar till ICA för att köpa mat att importera till Southampton. Vi satt och snackade minnen på lunchen med jobbet igår och kom in på följande episod.
En lillesyrra till en kompis till mig sjöng alt i en vokalkvartett och eftersom de hade en luciasjungning på KTH på gång men deras bas inte kunde vara med så sökte de en ersättare. Jag blev tillfrågad och tackade såklart ja. Nu var det så att två av oss jobbade i Kista så vi bestämde att ta en lunch ihop för att snacka ihop oss och bestämma repetoar och så. Jag hade inte träffade sopranen eller tenoren förut men vi kom bra överens direkt. Jag hade tagit med mig lite lucianoter som jag hade fått av en polare för länge sen och de andra började genast kolla in arren och ganska snart kände vi för att sjunga igenom materialet. Allas blickar riktades mot mig, kunde inte jag hitta ett mötesrum eller så? Visst sa jag och vi gick till receptionen där de kunde få besöksbrickor. Jag letade lite efter ett tomt rum med se det gick inte att hitta något så till sist tänkte jag att vi får ta labbet. Till saken hör att labbet ligger vägg i vägg med min chefs rum, notera också att detta var en helt vanlig arbetsdag precis efter lunch... Hursomhelst, vi började sjunga och efter ett tag öppnade Kristofer, en kollega dörren mitt i "Det strålar en stjärna". Jag sa att vi behövde en timme till så han lät sig nöja med det och lämnade oss. Ingen annan kom dit under tiden vi repade så efter när vi var klara följde jag dem ut och återgick till att jobba igen. Senare fick jag höra att Kristofer fått lite skäll av chefen för att han inte inventerat i labbet som han fått order om...
Vårt nya labb, som står klart om en månad, har extra ljudisolering. Perfekt för sångrep eller varför inte trumpetetyder? Får återkomma när jag testat det...
Första veckan i maj
I lördags lirade Smerins anti-social Club i Southampton och jag var såklart där för att höra och se Netty lira lead. Grymt bra. Synd bara att de delade giget med Bad Science som var riktigt kassa! Hade varit mkt bättre om Smerins fått lira hela kvällen själva.
Sen var jag på plats när Southampton klarade sig kvar i Engalska andraligan. Publiken blev rätt vild när slutsignalen hade gått och stormade planen. Men något bråk blev det inte.
Jag kommer till Sverige nu i maj. Landar 16 maj och åker 25 maj.
Besök
I helgen fick jag besök av Börje. Vi drog till Bath och badade på lördagen. Hela den stan är ett Unesco världsarv men jag blev inte så imponerad. Badet var rätt ok, lite skumt att det inte fanns separata avdelningar för män och kvinnor, istället så fick man ett eget bås att byta om i. Fast poolen på taket var helt ok. På lördagkvällen var det Brook som gällde såklart. Den här gången var det ett Bob Marley-band som lirade och sångaren var som klippt och skuren som Marley med rasta och fet mössa. Ordet momentum fick också en ny innebörd under kvällen.
På söndagen besökte vi den gamla kyrkan som ligger typ vägg i vägg med min lägenhet. Klart högkyrklig med rökelse och annat. Kören var grym, åtta sångare som alla går på musikhögskola. Sen drog vi till Portsmouth och historic dockyard. Lord Nelsons gamla skepp är imponerande! Till sist blev det en pubquiz som syns på bilden ovan. Vi bildade ett eget lag och eftersom frågorna innehöll gamla brittiska TV-serier kom vi sist med bred marginal. Frågeledaren undvek att redovisa vårt resultat men jag kan säga att tjejen som deltog på egen hand fick dubbelt så många poäng som oss (även om vi satte alla Simpsonrelaterade frågor)
Nu är det vår i Southampton. Vårkänslor? Självklart!
Hänt sen sist
I fredags var jag på mitt favorithak igen. Den här gången var det ett lokalt Soulband som lirade, lite likt Ågren som jag spelade med för länge sen. Dom körde faktiskt "Signed, Sealed, Delivered" som vi körde i Ågren men bästa låten var nog "Minnie The Moocher", skön låt från Blues Brothers.
Jag stod som vanligt längst fram!
I söndags lirade jag på London marathon med ett av brassbanden jag är med i. Lite jobbigt att behöva vakna klockan fem för att hinna upp innan de spärrade av gatorna. Vi matade på med marscher till regnet kom, det blev ändå ett par timmar och eftersom andra brasset repar på söndagar var man rätt mör när dan var slut.
Sen har jag varit på wrestling också. Märkte snabbt att det inte var min grej. Det kändes lite som att se en dålig film. Ni vet filmer där man inte bryr sig om hur det går för huvudpersonerna, då blir det bara tråkigt. Dessutom får jag alltid en inpuls att spola förbi slagsmålsscener i filmer för de är så ointressanta så jag tyckte det var mer intressant att kolla på publiken än på wrestlingen faktiskt. Som synes var där gott om barn mellan 8 och 11 år...
Saltlakrits
I helgen bjöd jag mina brasspolare på Djungelvrål.
Det var roligt....
Fae och Jonathan spottade ut sina direkt, Claire försökte (förgäves) blåsa bort pulvret som täcker bitarna, Chris och Sally var nog coolast, alla andra grinade duktigt illa! Det var främst den första saltsmaken som skapade omdömen som "horrible" och "truly awful". Jag köpte med mig lite Polly, Zoo, Mjölkchoklad, Schweizernöt, Bilar, Gott&Blandat och Turkisk Peppar från Sverige, tänkte bjussa på det när tillfället passar. Kanske ger jag bort en Gott&Blandat till Robbie som tack för att han jobbat så hårt med att fixa spelningen på London marathon som vi har på söndag. En påse Djungelvrål skulle sända helt fel signaler.
Väder och vind
Under den här veckan har vi haft omväxlande väder. I tisdags var det 15 grader varmt vid nio på kvällen, då satt folk utomhus och drack te när jag gick hem. Idag när jag vaknade snöade det och klockan 11 på förmiddagen när jag gick runt i Winchester hittade jag den här snögubben. Såg också två tjejer med pulkor på morgonen men jag undrar om de hittade nånstans där det gick att åka. Tveksamt!
Internet
Här i Southampton surfar jag med mobilt bredband från 3. Modemet kostade 1200:- och sen tillkommer 180:- i månaden för surfning. Jag har inget abonemang utan kör med pay-as-you-go. Detta var klart billigast eftersom jag bara behöver bredband i sex månader och ADSL bara finns med 18-månaderskontrakt. Vilken hastighet man får har jag såklart testat, se grafen ovan där jag testade ladda ner samma fil var 30e minut under en tisdag. Jag skrev ett perlscript som använder wget från cygwin för att ladda ner och sen sova i 30 minuter. Filen var en 3.6MB mp3 från Sveriges radio, Samiska nyheter från 10 maj 2007, för er som undrar...
Liiite nördvarning på det här inlägget eller hur?
Allvarlig MC-olycka
I söndags när jag, John och Dave åkte bil genom skogen på väg till brassrepet så såg vi en bil mitt i vägen. Vi stannade och fann att en motorcyklist en minut tidigare kört av vägen och in i ett träd. Föraren låg död på rygg med öppna ögon 5m från trädet medan det som var kvar av motorcykeln låg och rykte ca 60m längre fram. Framhjulet låg åt ett annat håll. John ringde polisen och under tiden kom två motorcyklister till, de var tre som hade åkt tillsammans så de andra två hade vänt för att kolla var deras vän tagit vägen.
Tragiskt.
Jag slogs av hur bara några sekunder i livet kan ha sådan enorm stor inverkan på livet. Vissa saker kan man reparera i efterhand, lära sig av misstagen och så. Andra gånger får man ingen ny chans...
The brook
Igår var jag på The Brook igen. Jag har besökt stället tre gånger nu, jag gillar att lyssna på de band som lirar där på fredagar och lördagar. Igår spelade Queens, ett Queen tribute band som körde klassiker som "Its a kind of magic", "Killer Queen", "Bohemian Rhapsody" m.fl. Jag gick dit själv men stötte på en snubbe från brassbandet. Han kände keyboardisten i bandet så han kom in gratis, för oss övriga kostade det 9 pund. Banden lirar i två set, från 21.30 till midnatt. Om du kommer på besök kan vi dra dit!
Sverige - Brasilien
Igår var jag på Sverige-Brasilien. De har en ny, fin stadion Arsenal, det måste man säga. Jag tyckte att Brasilien spelade lite fult, de körde en del fula trix när domaren inte såg, och sen tyckte jag att de filmade en del också. Efter matchen blev det grym kö, det var 60.000 pers där och det finns två tunnelbanestationer att välja på så snacka om trängsel. Matchen var slut 2145 men jag var inte hemma förrän 0130. Men det var det värt (trots att Shaban klantade sig)
Innan matchen mötte jag upp med Susanna för en curry. Kul att se henne igen, det var ett tag sen sist.
Transtrand
Tja, vad ska man säga? Det sociala spelet var intressant i år. Med fler tjejer är killar så blir man ju mer uppskattad och får mer uppmärksamhet, det märktes tydligt. Att några var mer intresserade än andra gick ju inte att undgå, det är ju rätt lätt att läsa vissa, andra är klart svårare. En av deltagarna utmärkte sig genom att genomgående vara öppen och trevlig men gav inga signaler alls om intresse eller ointresse. Ovanligt.
Skidåkningen? Jodå, pipen var ok i år...
West of England Regional Championships
I helgen hölls årets största brassbandstävling för mitt brassband. Vi spelade i Torquay och hade kanske lite väl höga förväntningar på hur det skulle gå. Vi hoppades på topp 6 men hamnade som nummer 10 av 14 band. Dissapointment!
Efterråt gick vi ut och käkade och dansade lite. En ny tradition föddes, att vi alla hade partyperuker på oss, det var lite skoj. Jag köpte min på poundland och den kostade, just det, ett pund. Vi spelade inte i dem tyvärr, kanske nästa år?
En ny solig helg
I helgen var jag i Brighton och turistade.
Brighton och Bournmouth är ganska lika. Brighton har trevligare gågator med restauranger och cafeer (jag fikade på ett veganacafe, vegetarian och veganmat verkar stort där) medan Bournmouth har sandstrand (Brighton har stenstrand) och ligger närmare. Det var rätt skönt att sitta i en solstol och lyssna på Godmorgon världen i mp3n. Men britterna borde bygga motorväg längs sydkusten, som det är nu tar det massa onödig tid och bensin att åka mellan badorterna.
Har också sett två filmer sen sist. National treasure som var som förväntat ok och There will be blood som var riktigt kass. Konstigt eftersom den fått bra betyg på Internet movie data base och Magnolia från samma regissör var rätt bra.
Som ni ser så blir det mycket bio här, har blivit så eftersom jag inte har ngn tv och men gångavstånd till tre stora biografer.
Måste bara berätta om husmarknaden i USA som jag har följt litegrann. I USA funkar det så att när man tagit ett huslån för att köpa ett hus och huset sedan sjunker i värde så kan man välja att sluta att betala på sitt lån. Banken kommer då ta säkerheten (huset) men de får nöja sig med det och kan inte kräva låntagaren på mellanskillnaden. Detta får ett par intressanta konsekvenser:
Det är nu inte bara subprime-låntagare kommer välja att gå ifrån sina hus. Även om man har råd att betala ränta så är det uppenbart dumt att behålla sitt hus om man köpt det för $400.000 utan handpenning och det nu värderas till $300.000. Mycket smarare att gå ifrån sitt hus, hyra ett hus tills kreditvärdigheten återfåtts och köpa ett likvärdigt hus för $300.000 och tjäna $100.000.
När jag gick i skolan fick man lära sig om Spara och Slösa. Spara sparade sina pengar på hög medan Slösa spenderade sina. I sagorna som berättades i skolan gick det bra för Spara och dåligt för Slösa. Men så är det inte i verkligheten! Antag att Spara och Slösa köpte var sitt hus för $400.000 för två år sen. Spara la in $100.000 i handpenning medan slösa hade 0 handpenning. Nu när husen gått ner i värde till $300.000 tänker Slösa lämna sitt hus. Hon kontaktar banken som då inser att de inte kommer kunna sälja huset för mer än $250.000 om hon lämnar så de erbjuder sig att skriva ner lånet med $100.000 för att hon ska bo kvar. Slösa går med på det, hon får ju $100.000 av banken och priserna kan ju vända upp. Går de ner mer så kan hon såklart fortfarande lämna huset. När Spara får höra detta så kontaktar hon banken och säger att hennes lån borde också skrivas ner, hon var ju en duktig kund som la handpenning. Men nu säger banken nej eftersom de vet att hon inte är lika benägen att gå ifrån sitt hus, då förlorar ju hon handpenningen på $100.000. Kort sagt, de i USA som lagt handpenning eller amorterat på sina lån är förlorare medan de som inte lagt handpenning eller amorterat är vinnare. Notera att detta inte är en saga utan detta inträffar nu hela tiden i USA...
Se t.ex. http://www.youtube.com/watch?v=ykyXCkt3aXk
